HELEN MARIA BÄCKSTRÖM - TEMA: LAGOM

Människans lott i livet

Det uttrycket får mig alltid att tänka på att livet är en pjäs och innan man föds så går man på en casting. Så får ställa sig på en tom, ekande scen och provspela inför en jury som inte syns ute i mörkret framför scenen. Skarpa lampor, ljus i ögonen. Man är nervös och stammar kanske lite, börjar om... ja ni vet. Någon skrattar kanske till. En gång ni vet. Ett sånt där HA! När man är klar får man kliva av scenen och ta en bulle och kaffe i foajén. Ensam. Tyst. Och man bah känner såhär: faaan alltså. fan, det där gick INTE bra.
Sen kommer någon fint klädd person med hög panna fram med en kuvert och en svart mapp som det står MANUS på. Och man öppnar sin lott i livet. Sakta. Och så kisar man tills man ser vad det står:
NEUROTISK DESIGNER MED PRESTATIONSÅNGEST OCH KATT.
Och precis när man har öppnat och läst så hoppar det fram massa folk i kostymer och klänningar och alla har dekorerade maskeradmaskar på sig och en orkester börjar spela, en sån där ompa-ompa-orkester. Femtonmanna band, det blir fest och man skålar. Och folkmassan lyfter upp en och snurrar runt och säger !YA !YA !YA i takt med musiken. Och juryn kommer fram med utsträckta armar och säger: GRATULERAR! Det HÄR ska bli spännande och följa. Verkligen! Stort grattis!
Och man får blommor och massa lyckönskningar innan man kliver igenom röken precis som i Sikta mot stjärnorna.
- Glöm INTE att följa manus!!
- Tänk INTE på att alla är statister!
- Spela INTE över!!
- Men hallå - varå? Hur spelar man LAGOMT neurotisk?
- HURRA HURRA!!!!